hepp

1356777591

Dear diary..

Det va bättre förr.
En liten stund iallafall av det förra va det bättre än vad det någonsin varit under flera år. Ska det va så?
Ska det va så att jag ens ska tycka att det va bättre förr?
Självklart så sker det förändringar under livets gång. Men varför lutar man sig bara tillbaka och accepterar det som kastas på en? Varför "nöjer" man sig.
Som det känns just nu så saknar jag min bästa vän, den jag delat precis allt med under flera år. Känner mig sviken, trampad på, tagen för givet och inte alls uppskattad.
Räcker inte jag till? Många gånger önskar jag bort mina känslor. Önskar att jag kunde vända andra kinden till och inte bry mig. Bara vara kall o gå iväg.
Men här står jag.. Har inte alls gått, står kvar o är istället sprängfylld av känslor som jag inte orkar hantera.

Det mesta här i livet är väldigt logiskt, om man kanske bara kan ta sig tiden att tänka efter.

Tänk så mkt enklare o bättre saker o ting hade kunnat vara om det bara funnits engagemang...


Frrrrrrredaag!

Om en stund kilar jag ner på stan med familjen för att shoppa present till älskade Linda som fyller år på söndag. Imorgon vankas det tjejväll för hela slanten hemma hos henne. Åh det ska bli så skoj, äta massa mat, dricka massa vin och spela massa spel o snacka en jädrans massa skit. Det behövs, det va länge sen. <3

näähee?

Nä men man kanske ska ta och bestämma sig någon gång? Ååh jag blir så trött på mig själv, en del av mig vill en sak och en annan del av mig vill en helt annan. Vafan! Trött på livssituationen, minst sagt...

sorry!!!

Ja, jag tänker dra upp hennes namn, förlåt.. Jag har hållt mig ett tag nu men nä, nu kan jag inte längre. Stackars Hannah i BB. Jag kan inte hjälpa det, visst hon är ju då tamejfan expert på att provocera folket, men asså kåmåån det är ju mobbing på hög nivå i det där huset. Det är märkligt att alla får vara så grymt elaka mot henne och skratta henne rakt upp i ansiktet o skrika på henne i grupp, men så fort hon ens öppnar käften så blir det hus i helvete. Den där Kija, där har vi ju en till satmara. Jag har nog aldrig sett någon surare jävla bitterfitta. Helt ärligt, HUR, hur??!! Kan man vara så sur och bitter hela tiden? Hur är det möjligt? Enda gången hon är något sådär skoj att titta på är när hon fått i sig lite alkohol i kroppen o drar av sig tamejfan alla kläder och byter kläder femton gånger o dansar o kör på sin sexipower liksom. Fan lägg av, slappna av!! Nä.. usch jag känner att jag har mycket mer o säga om dessa, o nej jag tänker inte sluta titta på SKITEN för nu är jag addicted. Typiskt, jag skulle aldrig börjat kolla. Jag blir lika förbannad varje gång på människorna där inne, men men.. nu är de som de är. NU, städningsmaraton. Bye

8 Mars

Idag fyller mannen i mitt liv 1 år. Min underbart vackra Neo :) Kan inte förstå att tiden gått så fort. Var tusan tog det året vägen? Och igår, vafan hände igår?! Jo, han började gå! Han har hållt på hela veckan med sin gåvagn men igår så släppte han och tog mig i handen istället och knatade på. Haha sötfis! Jag blir alldeles varm i hjärtat, min lilla pojk börjar bli stor. Grattis min underbara pojke på din dag! All kärlek till dig. Dock... så är det en annan sak som sker idag som är mindre kul, men som jag liksom inte bara kan trycka bort och inte tänka på. En gammal vän till mig gick bort den 8 mars för tre år sen.. Så ja, samma dag som jag ska fira min son, sitter jag och vill gråta för att jag tänker på min vän. Jag blir så ledsen, för på något jävla sätt så får jag lite skuldkänslor för att jag är lycklig över min son när jag kanske egentligen borde sörja henne? Eller, ? Äh vafan jag är ju märklig. Klart som fasen jag inte ska strunta i att fira min son för att det är årsdagen då en vän gått bort. MEN det blir helt fel i mitt hjärta. Känslorna vrider sig åt alla håll, eller jag vet inte hur jag ska förklara. Jag känner bara att det känns konstigt i mitt hjärta. Ena halvan är lycklig andra halvan sörjer. Sådär, nu fick jag hjärnsläpp, för många känslor och tankar som jag inte ens orkar sätta ord på. Hej!

En dag i taget

Jag vågar inte ens hoppas på för mycket, ännu tänker jag inte ropa hej....

Ny vecka

Nya tag? Är det möjligtvis våren som börjar smyga sig fram lite granna? Hoppas hoppas. Idag kom Nova tillbaka till dagis, äntligen efter att ha varit hemma i nästan två veckor med en jädrans massa vattkoppor. Sista gången jag räknade kom jag upp i strax över 100. STACKARS lilla fis. Ganska svårt att få henne att inte klia då. Ok om det är två, tre stycken då kan man väl låta bli att klia. Men hon hade hela hårbotten full, ansiktet, i munnen, på munnen, på ögonlocket. HUA, you name it! Överallt. Men nu är det äntligen över, nu har hon ju haft. Nu får vi la se om lillchippen kan tänka sig att skaffa sig det med, det vore ju det bästa och skönast för oss alla så det är överstökat. Håller tummen :) Idag tänkte jag ta mig ner till banken och öppna mig ett nytt konto, känns som att det är ganska mycket tid för det..... Men min förkylning och mina stackars onda öron säger annat, stanna hemma...ååh jag hatar att vara sjuk. Totalt värdelöst. Känns som att jag faktiskt inte har tid med det. Nähe.. man kanske ska ta och göra lite nytta här hemma istället. Tvätta lite kläder? Ja... lika bra

korkat

Är det möjligtvis dags att börja tänka och agera i andra banor? Det sägs att man växer på vägen och lär sig av sina misstag. Varför sitter jag då kvar här och ser otroligt dum ut? Innan den här helgen kom borde jag anat att det var lugnet före stormen. ATT jag inte förstod det, det var ju dumt av mig. Sååå, tell me what´s next? Kör på ba, nu är jag uppvärmd, redo för nästa kaotiska händelse...

joraa satteeeeeh

Man kanske kan säga att där va gränsen nådd då? Eller? Ska vi försöka lite till? Njääe.. vetifasen. Nu blire till o tänka massor och ta massa jobbiga beslut. Har inte längre mig själv att tänka på, vad är bäst för barnen, vad är bäst för oss? Inte är det det här kaoset iallafall. Icke hållbart!!! Icke OK!! Nu ska jag leta reda på min katt sen får vi sova på saken, lite förkylnings snark på det så kommer vi nog fram till något vettigt. Natti natt

aldrig slår det fel

Jag säger ju det, jag har ALLTID rätt när det kommer till en viss person. Spelar ingen roll hur den vänder o vrider på saker för att jag inte ska få rätt, det slår tamejfan aldrig fel, jag har alltid rätt... Sen om jag tycker att det är så värst kul är väl en annan femma... Önskar ju självklart att jag kunde ha fel någon gång, när vänder det liksom? Jag kanske ska satsa på spåtant kärriären, fast bara när det gäller den här människan, jag skulle bli vansinnigt rik!

skönheten och odjuret

En brutal ärlighet har jag inte tid med, inte heller ork. Men jag säger då det, jag känner en tomhet i mitt hjärta, eller är det ärren efter alla gånger man blivit sårad som börjar kännas ordentligt. När ska det ta slut? Eller, när ska det börja? När är det min tur att få leva det där underbara livet? Jag känner stor tacksamhet för att jag fått två fantastiska barn. Barn.. jag är Mamma. Ibland slår det till.. Hur kan jag då vara och uttrycka mig så otacksamt??? Jag blir galen på mig själv. Men på den här långa vägen har jag lämnat mig själv bakom. Jag vet inte var jag tappade mig själv. Men jag vill hitta tillbaka till den jag faktiskt är. Visst jag är mamma, största gåvan någonsin, men jag är väl också jag? Egen individ med egna drömmar och mål i livet, man måste väl för tusan inte ge upp allt för att man skaffar barn, Jag tar med mig dom på resan helt enkelt, lite mer packning och planering som krävs bara ;) Nej jag säger som skönheten, i skönheten och odjuret, jag vill nåt mer än leva småstadsliv! Godnatt

vill vill vill

Åh jag känner att jag vill så mycket. Jag vill göra så mycket mer med mitt liv, med det jag har. Men jag känner mig fast.. Jag är en stolt mamma, som lever för mina barn. Utan dom vore jag ingenting. Men någonting får mig ändå att känna att jag har så mycket mer att erbjuda världen. Vad vet jag inte. Jag skulle vilja blogga mer, men jag finner inte ron och tiden att sätta mig ner för att skriva om något vettigt. Jag skulle vilja utbilda mig till något, så att jag skulle kunna få ett värstingyrke. Men vad tusan är det som håller mig tillbaka då? Vafan vill man verkligen så kan man göra precis allt, måste bara ge sig fan på det, säger alla. Men ååh.. jaa,, självklart fattar jag väl att det jag vill med mitt liv inte kommer serverat på ett silverfat till mig, men vadå, ett bronsfat då? :)) Nej men man vill så mycket här i livet, varför inte bara vara nöjd? Fast varför ska man nöja sig när man vet att det finns så mycket mer.... Nu måste jag städa, det va den här förmiddagens tankar, hej!

Gooomorron!

Idag gick vi upp med tuppen, MEN Neo somnade om efter en flaska välling. Schysst, det skulle jag oxå vilja göra men inte va de någon som gav mig en flaska välling o stoppa om mig sådär gosigt. Nu är ju jag pigg o har ätit frulle o känner att nu kan dagen börja :) Idag väntas det veterinärbesök för lilla Kira som ska vaccineras. Igår va jag iväg o skulle handla lite på ica maxi, på vägen dit stöter jag på en del dårar i trafiken. Alltså, vad är grejen med folket i detta samhälle? Vi bor i Sverige, där det snöar, varje vinter!! De bara är så. Ändå så kan människor tamejfan inte förbereda sig själva och sin körning och sina bilar på detta. Ärligt, ge fan i att ge er ut i trafiken, ni är liksom en trafikfara om ni inte vet vad ni håller på med. Som sagt det är Sverige, det kommer snö och då blir det halt. Jaa då anpassar man sig efter det. Ååh människor... Nähe, om man ska ta och dra på sig ett ansikte då så man vågar möta världen idag =P Tjingeling

magsjuk son?

Om han lyckas skita 8 gånger under hela dagen, en gång på natten och en gång nu på morgonen. Jag anar att någonting inte står rätt till i hans lilla mage. Stackars pojk. Han är super förkyld och hostar, näsan bara rinner som tusan. Det är så jobbigt med sjuka barn, så synd om dom. Nu har vi precis fått i oss lite frulle, nu ska jag ta mig en morgoncigg så att dagen kan börja :) tjingeling

Om

Min profilbild

Desiré

En blogg om allt och inget. Om livet som mami till två minihuliganer på 4 och snart 1 år.. Kärleken till mina barn är oändlig, men ibland väger det mer att bara få vara jag. Desiré.

RSS 2.0